Watson: Sommardrömmen hos Stationen I Svenstorp
Vår ytterback Emma Watsons tankar om det otroliga träningslägret hos en av våra sponsorer, Stationen I Svenstorp.
Jag har alltid tänkt att det här fotbollslaget skulle kunna klara sig bra som en liten by. Här finns programmerare, läkare, lärare, kulturarbetare, ekonomer, mekaniker, byggarbetare, projektledare. Här finns framåtanda och struktur för att bidra till det allra viktigaste - kollektivet.
Och i solidariteten, folkstyret och kärleken till fotbollen möts vi.
Under ett träningsläger ute i ett gammalt stationshus blir det så tydligt vilken stark organisation vi som lag är, där vi med kommunikation och värme alltid sätter vår näste först. Hur det hjälps åt. Rår om. Frågas - hur gick det med det där förresten som du berättade om senast? Vad hände? Hur känns det då? Det lagas mat och städas i redan förberedda ansvarsgrupper och några löser korsord och några vill titta på fotboll och någon vill bara sova ett litet slag.
Lekgruppen föreslår racerspeeddejting för att ytterligare bjuda in våra nya lagkamrater. 1,5 minuter ska vi prata med varandra. Vi tjattrar så att ljudnivån blir alldeles festlig. Jag hamnar framför min lagkamrat Klara och frågar henne hur hon mår just nu. Vi brukar ofta dela sinnestillstånd. ”Bra! Men! Väldigt mycket ljud nu bara!” Vi bestämmer att man kanske bara behöver få sitta tyst under en sån här 1,5-minut. Så det gör vi. Bland sorlet av 25 lagkamrater som håller låda, håller vi för öronen och flinar åt varandra och sedan blundar vi resten av den omgången och jag tänker att det är en av lägrets finaste stunder.
Laget, vår lilla by. Som existerar enbart för människan och människans skull. Det tycker jag är fint att tänka på.
Så alldeles ljuvligt att gå in i en höstsäsong med de här dagarna i ryggen. Och äntligen har Beyoncé fått svaret på sin tradiga fråga. Who run the world? Möllan.
Stort tack till Stationen I Svenstorp för huserum och till Svenstorps IF för lånet av er fantastiska fotbollsplan!