Ett år med FC Möllan – och fortfarande inga mål på bild
Man kan ta både en spontan applåd och fotboll i division 5 på lite för stort allvar.
Sociala-Medier-Ludwig firar ett år som FC Möllans fotograf, knyter samman en solig eftermiddag på Lindängens IP för ett år sedan med söndagens seger mot AIF Barrikaden och förklarar varför det aldrig blir några bilder på målen.
Gullviksborg är nästan ett lika bra namn på en idrottsplats och stadsdel som Sorgenfri är. Och kanske måste vi motvilligt erkänna att AIF Barrikaden är ett snäppet coolare namn på ett lag än vad FC Möllan är, trots svengelsk krydda och faktumet att Möllevången är en stadsdel som osar kult (vilken betydelse av ”kult” som åsyftas lämnas okommenterat).
Enligt både Skånesport och oskrivna fotbollsgeografiska regler är mötet mellan det vinröda Barrikaden och för dagen vitklädda Möllan ett derby. Kanske slaget om NGBG, Sveriges första (och enda?) kulturljudzon, som förbinder de två stadsdelarna.
Det är en söndagsförmiddag där solen vilar bakom ett småkyligt dis. Ljuset skvallrar om att man snart kommer att stå och huttra i långkalsonger och snålblåst på matcherna. Det är perfekt fotoväder, det enda som är bättre är ösregn. För dramatikens skull.
För ett år sedan cyklade jag vilse på väg till Lindängens IP för division-6-matchen mellan KSF Srbija och FC Möllan. Det var min första som Möllans fotograf.
Jag välkomnades med en applåd och blev nervös. Att applåderas i förskott innebar för mig att jag hade något att leva upp till. Ur lagets perspektiv var jag bara en främling som dök upp i rödaste rappet med en halvcreddig kamera.
Nu kan jag, precis som jag vill, obemärkt slå läger längs ena långsidan på Gullviksborgs IP:s torra gräsmatta. Jag gör ofta mitt bästa för att vara osynlig, bilderna blir bättre om ingen tänker på att fotografen är där.
Matchen börjar knackigt, böljande men oskarpt. En modest hejarklack följer den mållösa första halvleken. Det är grötigt och fysiskt, på gränsen till bråkigt. Möllan får en straff, Barrikaden räddar. Det känns talande för hela halvleken. Sordin.
Det har skett mycket i FC Möllan sedan matchen mot Srbija. Vi har två nya lag i föreningen, nya tröjor dekorerade med våra nya sponsorer och det nydesignade klubbmärket. Vi har dessutom en grafisk profil. En ny sportchef, ny ordförande, nya ansikten på tränarbänken och på plan. Division 5 bjuder på fler utmaningar, högre lägstanivå.
Det är en annan stämning i luften, både vid seger och förlust. Det sportsliga tar mer plats nu.
Jag flyttar till min favoritplats. Bakom motståndarlagets mål, precis mellan hörnflaggan och ena målstolpen. Därifrån har jag första parkett till tre favoritmotiv: 3. Målfiranden. 2. Närkamper (och tacklingar) rakt framifrån. Det kanske är osympatiskt, men bilder på folk som trillar blir nästan alltid bra. 3. Nickdueller.
Den fråga jag har fått flest gånger sedan jag skyndade in på Lindängens IP förra sensommaren är om jag fick med något mål på bild. Svaret är oftast, fortfarande, nej. Jag tycker att fotografier av målögonblicket är tråkiga. Från kortsidan är det hopplöst att få med både skytten och målet (såvida man inte parkerar sig rakt bakom målburen och lurpassar) och från långsidan fångar man på sin höjd en rygg och motståndarlagets målvakt under en tjusig luftfärd.
Efter paus flyter spelet bättre. FC Möllan parkerar sig bitvis på offensiv planhalva och får behålla bollen. Det är fortfarande fysiskt, men med färre avbrott. Polishelikoptern som bevakar dagens allsvenska möte på Stadion hänger i luften och det gör även 1–0 för Möllan.
Möllan gör 1–0. En försiktig lättnad i luften, polishelikoptern har surrat vidare. Men Barrikaden krånglar in 1–1 kort därefter. Tid kvar, ta det lugnt.
Innan den här säsongen hade jag visserligen bara träffat serieledande FC Möllan. Jag snubblade in tre omgångar innan segern i sexan var säkrad och fick sedan bevittna tre segrar på rad. Det var all time high. Men det är inte nödvändigtvis tabellplaceringen som gör skillnaden, det finns en annan struktur och målmedvetenhet.
I 85:e minuten gör FC Möllan 2–1. Ett tag flög de gula korten åt alla håll, men varningarna har delats kamratligt och bägge lag har elva man kvar på plan.
För ett år sedan var det bara nio Srbija-spelare kvar när domaren blåste av. Att ta bild på folk när de blir varnade eller utvisade är ett guilty pleasure, men jag brukar försöka hålla mig i skinnet. Det är division fem. Fotbollen ska vara rolig, schysst och tillgänglig. Ögonblicken där känslorna svallar över är en del av all idrott, men kanske inte vad en småbarnspappa, ingenjör eller socionom vill ha som minne av helgens match.
Bilderna från omgång 16 av division 6B sydvästra 2023 ligger kvar på hårddisken. Närkamper, målfiranden, en nickduell med suboptimal komposition. Lite väl urvattnade färger och något hårdhänt kontrast. Skärpan är sådär ibland, likaså var jag väldigt aggressiv i min beskärning.
Jag tog inte lätt på den där första applåden. Likt för många av FC Möllans spelare tar det lite för hårt på mig när jag känner att jag inte har gjort mitt bästa. Jag ville ha revansch, göra allting lite bättre nästa gång. Så har det fortsatt i ett helt år – och kommer förhoppningsvis fortsätta ett tag till.
Det är en annan känsla i bilderna nu, både vid seger och förlust. Framförallt är de jävligt mycket bättre.
Fem punkter från AIF Barrikaden–FC Möllan:
- Målvakter på vift. Assisterande coach Patrique Siryani fick dra på sig den orange tröjan och ställa sig mellan stolparna sedan lagets samtliga målvakter fått förhinder. Modig och uppoffrande insats med bara ett baklängesmål.
- Kusinderby – igen. Viking fick åter en gång dela fotbollsplan med sin kusin från Barrikaden. Totalt 2–0 i matcher i familjeligan den här säsongen. Förhoppningsvis inte en orsak till osämja på kommande släktmiddagar.
- Dubbla debuter. Fred Jähnke och Adam Björk gjorde bägge sin första match i Möllantröjan efter att ha bytts in i andra halvlek. Två tjusiga insatser som bådar gott inför kommande omgångar.
- Det sitter i skallen? Det här måste ha varit en av de mest nickduellstäta matcherna i mannnaminne. eller så lyckades jag få med exakt varenda en på bild. Om FC Möllan av någon outgrundlig anledning börjar publicera bildspecialer kan det bli en trilogi med bara pannträffar. Dröm!
- Tabellklättring. Söndagens tre poäng gör att FC Möllan likt en liten rödsvart raket skjuter upp på andra plats i tabellen, tryggt parkerad bakom Dösjöbro men med Uppåkra, Saba Palestina och Dalby flåsande i nacken.