Andresen: Ytterligare ett "vi" och "dem" i en polariserad värld

Regelbrott från bänken och en uppsjö av farliga kontringar noteras efter FC Möllans senaste besök på Helenholms IP, där vi till slut fick dela poängen med Saba/Palestina.

Simon Andresen (till vänster) blickar tillbaka på fredagens kryss mot Saba/Palestina.

Simon Andresen (till vänster) blickar tillbaka på fredagens kryss mot Saba/Palestina.

Foto: Ludwig Bergman

Med en kopp kaffe på Farina är det dags att tänka tillbaka på fredagens bortamatch på Heleneholms IP. Seriens kanske finaste naturgräs gav både vårsol och skugga tack vare kraftverket som vakar över idrottsplatsen.

Fredagsmatcher innehåller en gnutta stress över att hinna efter jobbet men också en skön känsla av att avhandla matchen innan helgen tar vid. I omklädningsrummet noterade jag Wiking och Dahlberg i vardagskläder och funderade över vilka roller de skulle ha under matchen. Assisterande? Klackledare? Det medicinska teamet? Det visade sig att Wiking var där för att testa Birgerssons jacka och att Dahlberg testade sina nya solglasögon i solen. Vid matchens slut var de trasiga. Vi återkommer till det.

Uppvärmningen gick bra. Bruhn är alltid lika glad när det är naturgräs och visade redan där att han skulle bli en viktig kugge i matchen. Inledningen av matchen bestod av ett stort bollinnehav, men där Saba Palestina hela tiden hotade med ett farligt kontringsspel. Hur skulle vi hantera ett kompakt och block-medium-spelande motståndarlag?

Tyvärr lyckades Saba Palestina ta ledningen efter en hörna. Strax efter hemmalagets ledningsmål bestämde sig Flou, som för ovanlighetens skull inte rört bollen speciellt mycket, för att bomba in ett långskott kryssribban in. Det är här Dalhbergs solglasögon kommer in i bilden. I glädjeyran ska de ha knäckts när bänken sprang in två meter på planen. Firandet med bänken uppskattades inte av domaren och ledde till en tillsägelse.

I halvtidsvilan snackade vi ihop oss. Wiking erbjöd tejpning av fötter. Tavlan åkte fram och magnetplupparna drogs fram och tillbaka. Det viktigaste vi kom fram till var att i andra halvlek är vi bäst. Det var vi också, iallafall inledningsvis. Hoppet tändes när Calgaro gick in på plan. Nu skulle vi slakta vänsterflanken. Tyvärr har många i laget en dyster relation till baksida lår och det höll inte speciellt länge för Calgaro. Jag hoppas på en snabb återhämtning för honom och alla andra i laget som är skadade. Vi behöver er!

Vår trollkarl Flou var fortfarande på planen och vi skulle ta ledningen när dansken/tysken rundade målvakten och osjälviskt spelade bollen till Sebbe som hade öppet mål. 1-2 till Möllan. Min inlärningsförmåga brukar vara okej, men jag valde att även den här gången att springa in två meter på plan från bänken. Domaren bjöd på en ostskiva för detta regelbrott. Sekunden efter sneglade jag på Coach Bergman som inte såg alltför nöjd ut, men med glimten i ögat. I sina aktiva dagar hade han nog gjort samma sak, tänkte jag. 

Efter en tilltrasslad situation kom även kvitteringen och matchen slutade 2–2. Att vi lyckades få med oss ett kryss är ett kvitto på uppoffrande försvarsspel, samt spektakulära och på snudd overkliga räddningar från Bruhn, Svante-Effekten? Det haglade chanser. Stor eloge till Bruhn i mål som räddar oss fler gånger än vi förtjänar, men också till hela laget som kämpade in i det sista.

Vi är fortfarande obesegrade, men jag har också fått en känsla av att resten av lagen i vår division verkligen vill vinna över oss. Nu har jag konstruerat ytterligare ett ”vi” och ”dem” i en polariserad värld, men det hade varit så gött att behålla vår förlustnolla intakt. Det tycker jag vi ska sikta på.

Även om det var en tuff match var hela truppen på Vinnys efteråt. Ett lugn infann sig när Flou kom med en bricka med öl. Ordningen var återställd. Som vanligt stämplade jag ut lite innan Vinnys stängde, men fylldes med glädje när jag fick veta att de andra stängde Vinnys och fortsatte vidare mot Möllan. Jag är övertygad om att vi kommer tillbaka ännu starkare till nästa match.